there is no use in trying when the pieces don't fit in anymore

väckningen idag bestod av matildas verson av amazing grace.
jag kan säga som så att om det vore så att mitt huvud inte höll på att sprängas och min kropp var mindre bortdomnad så hade jag ställt mig och skrikit åt henne att hon skulle ge fan i att sjunga och limmat igen hennes mun eller något.
men jag låg kvar.. och bara lät mig plågas.
nu måste jag skynda mig till köket, annars blir mina nudlar lika sladdriga som jag är idag.
hejdå.